Friday, January 14, 2011

Nu är det början på slutet i Nyköping.




Jag befinner mig än en gång i Nyköping, en mäklare har varit och tittat på lägenheten som jag städade i panik igår f.m. Penny fick stanna i Torsebro och lägenheten känns kuslig utan henne. Mamma berättade på tråden innan idag att Penny sätter skräck i de andra katterna och övervakar nu katternas gemensamma matplats så ingen av de andra vågar gå dit.
Jag vill inte höra några skämt om att Vincent kanske kommer gå ner i vikt.

De här två veckorna handlar inte bara om ett avslut i Nyköping utan här får vi lägga till ett avslut som stavas L O S T. Idag har jag tittat färdigt på sista säsongen av denna serie, och är rätt så nöjd med hur det hela artade sig på slutet även om jag också skulle vilja sälla mig till skaran av människor som lite genant skulle räcka upp handen på frågan: "Är det någon som behöver en förklaring TILL?"

Snart är det alltså 40 mil mellan mig och den här staden och det känns bra, lite sorgligt, men mestadels bra, för min magkänsla har under lång tid försökt att tala om för mig att det inte är här mina flashforwards kommer utspela sig. Och nu gör jag som den säger.

Som Joseph Campbell en gång sa:
"We must let go of the life we have planned,
so as to accept the one that is waiting for us."

Monday, January 10, 2011

Karin & Hd & Mary & Max





Idag:
Promenerar på isbana till bussen, busskuren totalt förstörd, ingen busskur längre utan en hög med brädor...men jag kommer in till stan i vanlig ordning och tar en kopp kaffe på whalqvist med sebastian som även tar en semla och visar mig spel på sin telefon. En kopp kaffe blir två och när även denna är uppdrucken så följer jag med till Hm för att agera smakråd, efter detta säger vi adjö och jag knatar hem till Hd för att äta en god middag och på detta en härlig kopp té! Men det tar inte slut där! Detta härliga följs av en svinbra film: Mary & Max, och som om detta inte vore nog så käkar vi popcorn DESSUTOM!
Väl hemma igen möts jag av en förtvivlad Penny som inte kan förstå varför vi måste vara isär emellanåt. Hon vet precis vilken blick hon ska ge mig för att jag nästan ska gå under av dåligt samvete. Och hon vet inte ens om att jag ska lämna henne här i Torsebro med mamma och de andra kattarna i två och en halv vecka när jag lämnar stället för att åka till Nyköping för att samla ihop mina grejer och få ett avslut där.

På onsdag åker jag till Nyköping.

Sunday, January 9, 2011

Saras dag.


Det är inte vilken dag som helst, Sara är numera en 21 åring. Jag kan tyvärr inte gratta henne face to face idag, men om ett slag skall jag omfamna henne i nyköping igen. Ska titta på tågbiljetter på momangen.