Jävla Stephen, kan du sluta skrämma mig nån gång?

Jag och Alle hade filmkväll igår. Vi började med att se Ben X, en tysk film, svinbra. Sen beslöt vi oss för att kolla skräckfilm: Besökarna med herr Bergkvist och en Stephen King-sak.
Någonstans under den sistnämnda sa jag att jag hade varit den som hade dött först i en skräckis/IRL eftersom jag lätt hade varit den skrajsna som hela tiden på grund av min nervösa natur skulle yppa kommentarerna: "hörde ni?" och "vad var det där". Och då blir man en av de första som ryker med.
Men Alle var snäll och sa att jag antagligen skulle dö nånstans i mitten av filmen.