"Eftersom det var i mitten av oktober hade lönnen fällt många av sina löv under stormen och de som fanns kvar satt klent fästade vid sina kvistar, skiftande i döende nyanser. Det tyckdes dock som om de flesta skulle få sitta kvar även denna dag. Eftermiddagen var kav lugn och bara enstaka löv föll till marken med långa mellanrum för att sälla sig till markens torra skaror.
Vem kan egentligen säga hur beslut fattas, känslor svänger och idéer uppstår? Man kan tala om inspiration och blixtrar från klara himlar, men kanske är allt lika enkelt och lika oändligt komplicerat som de processer som får ett visst löv att falla ett visst ögonblick. Man är framme vid den punkten, helt enkelt. Det måste ske, och det sker.
Lövet som här omtalas behöver ingen närmare beskrivning. Det var ett vanligt lönnlöv om hösten. Stort som ett kaffefat, några svarta och mörkröda fläckar mot gul och orange botten. Mycket vackert och helt ordinärt. Cellulosatrådarna som hade hållit stjälken fäst vid en kvist halvvägs upp på trädet hade torkat ut, jordens dragningskraft blev övermäktig. Lövet lossnade och föll mot marken."
Ur Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Som jag, by the way, läst ut idag. Jag började på den i början av Juni, men har lagt den åt sidan flera gånger och sen fått börja om från början. Jag gör så ibland, lägger undan böcker jag börjat på fastän jag tycker de är bra, jag vet inte varför, jag bara gör så. Just nu har jag fem påbörjade böcker som jag under året lagt åt sidan. Jag vet inte vad jag håller på med!
Bilder av John Kenn.(tecknade på Post-it lappar.)
No comments:
Post a Comment